Varmt vatten runt min kropp, minimala bubblor som spricker mot min våta hud. Jag lutar fram mitt huvud av utmattning och berusning. Mina tankar stiger mig själv upp åt huvudet och jag orkar inte detta grubbel mer. Grubbel som bara är uppbyggd av min egna patetiska osäkerhet, grundat på ingenting alls. Absolut ingenting…

Blott sex år gammal och jag minns det som igår, jag var kär i alla söta pojkar på hela förskolan, precis som alla andra tjejer. Varje dag var en lek, en oskyldig lek utan konsekvenser. Men fortfarande en svår lek om du var kär, eller bara var ute efter lite bekräftelse. För vem är inte det i ung ålder? Och barn försöker ständigt att komma på vem de är.
Jag var aldrig tjejen som var populär eller hatad, jag var något mitt emellan, bortglömd.
Jag minns så väl när alla pojkarna på förskolan gjorde stora blombuketter och gav till den sötaste tjejen på hela förskolan. Två tjejer fick precis alla, jag var en av dem som stod utan och funderade på vad jag hade gjort för fel, var jag inte ens lite söt? Mamma och pappa berättar ju ständigt för mig hur fin jag är, varför tycks ingen annan se det om det verkligen är sant?

Det fortsatte, två år senare blev jag kär, åtta år gammal. Den nya tuffa killen var allt jag såg, oskyldigt och sött. Han var min bästa vän men också den första som gav mig fjärilar i magen. Vi trivdes ihop tills skolans populäraste tjej tog över alla pojkars hjärtan, hon var bättre och snyggare än oss alla. Och hon bodde i samma trapphus som min vän, som jag då trodde var mitt livs kärlek. Jag minns hur lögner blev en del av vardagen, när vi skulle leka och han inte kunde. Jag gick hem med svansen mellan benen och upptäckte till min förskräckelse hur han var ute med henne och lekte utanför mitt fönster. Jag var en förkrossad åtta åring som precis fått smakat på verkligheten.
Människor du värdesätter allra mest kommer att såra dig, ibland även för ett utseende som anses vara mer fagert än ditt egna, eftersom godheten i en människa inte räknas alls längre.

Men det är inte bara dessa erfarenheter som har format mitt osäkra jag, glåpord om att jag var den fulaste personen någon sett i sitt liv satte självklart sina spår. Och att jag var för smal, vilket jag ständigt fick höra av mina ”tjejkompisar” i klassen. Jag var känslig och tog alltid åt mig av allt, jag dög inte åt någon och så skulle det förbli. Enda tills nu.

Jag rörde mina händer längs skummet, fortfarande med mitt huvud nedböjt i ett försök att gömma mitt omålade ansikte. Det är alldeles mörkt i badrummet och vattnet börjar sakta svalna trots det tjocka täcket av badskum på vattenytan. Värmeljusens skuggor dansar på väggen bredvid då jag känner två händer ta tag i mina, varma händer. Jag känner hur jag dras intill honom och märker att han tittar mig i ögonen, jag tittar tillbaka frågande och lite skamset. Och med de orden så kände jag mig inte lika värdelös längre, inte lika oönskad.
”Vackraste tjejen som finns ju.”

Och just i den sekunden så trodde jag på dig och log blygsamt tillbaka.
För jag vet att du aldrig skulle ljuga för mig.