Ego

Jag blickar sällan bakåt i tiden längre. Mina minnen blir allt suddigare och suddigare, jag låter det bli så nu, det blir bäst.
Jag vet inte vad som har hänt, men plötsligt så ser jag framåt istället för bakåt, det är det enda jag fokuserar på numera, framtiden. Jag planerar i mitt huvud, jag planerar precis allt och jag blir lycklig. Lycklig över att allt kanske ordnar sig till slut, även om det är tungt just nu. Men varje gång jag känner att jag faller så finns det en stadig famn som tar emot mig, som inte ens besväras av att ta emot mig. Jag är inte van att behandlas så här, jag är van vid att människor som står mig nära vänder ryggen till när jag är på väg ner. Så är det jämt, men det finns ett ständigt undantag.

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att hjälpa andra som tyckts behöva det, men där man aldrig får någonting tillbaka. Min energi är slut, hjärtat säger att det går men min hjärna skriker nej, jag kan inte ta hand om de som inte vill ha mig dygnet runt, bara den timmen då allt är svart, vänskapen blir våldtagen och smutsig av att bli behandlad så.
För det är för mycket med mig själv för att jag ska kunna orka sänkas ner då deras behov-klocka ringer, för jag får aldrig något tillbaka.
Utnyttja mig.

Men så har vi hon, hon med det bäcksvarta håret som alltid lyssnar på mig, hon som aldrig behövt men gjort det ändå.
Men det var också så vår relation började, hon behövde någon, jag fanns. Och nu finns hon där för mig så fort det är något. Den enda människan jag vågar lita på just nu, den enda som faktiskt verkar uppskatta mig förutom han med famnen. Den enda som lyssnar på varje ord jag har att säga.

Jag blir lycklig när jag tänker på dem, just nu, denna tidiga söndagsmorgon, för jag har alltid varit rädd för att ta hjälp, varit rädd för att vara svag. Men i deras närvaro är det helt okej, jag behöver inte längre låtsas vara en stadig klippa för att någon annan behöver det, vara någons klippa och inget mer.
Är det kanske så här äkta vänskap egentligen ska vara?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0