Ett lyckorus injiceras i mitt hjärta.
Om det någonsin har funnits en tid i mitt liv då jag har varit lycklig, en tid jag tänkt att jag kan klara vad som helst, så är det idag.

Du smög dig på i bakhåll, tänk om jag avslöjat dig innan du lyckats kasta en förtrollning över mig?

Jag förvånas över att jag skulle inse det just idag, du har varit min så satans länge nu att jag nästan har börjat ta dig förgivet. 
Förlåt mig för detta, det är inte okej alls.

Jag vill också säga förlåt för alla gånger jag endast har trott på mig själv, alla gånger jag har kört över dig med mina egna ord. Men du förstår, den enda jag har haft är mig själv.
Förlåt för att jag lämnade dig på din viktigaste dag, trots att alla andra redan svikit dig och jag klandrade dem, jag var inte ens hälften så bra själv.

Förlåt för att du fick cykla en hel morgon i över en mil för att jag fällde tårar i panik, det var inte din börda att bära. Och förlåt så mycket för min osäkerhet och ständiga förvirring, jag är ingen lätt person, allra helst inte för någon som aldrig har smakat på mörker förut.

Slutligen, förlåt för att jag inte fann dig tidigare och för att jag inte är perfekt.

Jag hoppas du kan finna i ditt hjärta att stanna hos mig i en livstid.
Om inte så erbjuder jag betänketid i tio års tid.