-


De får det att se så lätt ut. När vänner blir kär i någon och de ler med hela ansiktet när personen i fråga kommer på tal. Då blir jag glad, för de flesta jag känner bli oftast lyckligt kär mot alla odds. Och sedan bildas det gulliga par, jag blir alltid lika glad. Människor som inte kan vara lycklig för andra förblir tragiska individer i mina ögon, om man inte är lycklig själv så suger man väl åt sig allt man kan av vännernas lycka? kanske bara är jag.

Jag framstår oftast som bitter, helst när jag skriver, men faktum är att jag bara tänker för mycket, sen att jag verkar vara den mest självmordsbenägna personen i min stad är en helt annan femma. De som känner mig vet hur jag fungerar. Men kärlek är bara någonting som fascinerar mig, för det är något jag inte förstår mig på alls. Kall som en sten från bronsåldern. Eller så är jag bara rädd för sådant som får mig att förlora kontrollen, för jag gillar att ha kontroll. Situationer där jag blir sårbar håller jag mig ifrån så gott jag kan, som att vara kär. Och om det mot all förmodan händer, så försöker jag förtränga det för mitt eget bästa. Jag klarar inte av att kasta mig ut för att sedan få en käftsmäll tillbaka, och förväntas att resa mig efter det hela, fungera normalt. Då håller jag hellre mina tankar och känslor för mig själv. Men jag beundrar de som vågar säga vad de känner, men för mig har alltid det konceptet flygit rakt ner i helvete då jag väl har försökt.

Nu ska jag sova innan det blir kortslutning i mitt huvud.

Midsommar


Ibland blir jag osäker på människor i min omgivning. Du får ett intryck av en person du träffar för första gången, du uppskattar inte personen för fem öre och vill ha så lite som möjligt att göra med denne. Sen vänder det. Just det var jag med om på självaste midsommarafton.

Han var framfusig, istället för att skaka hand skulle han prompt krama mig, sure big deal tänkte jag. Sen vandrar några av oss iväg för att ta oss ett dopp i det blå. Han beslutar sig för att vara näck. Inga konstigheter, men när jag kliver upp ur vattnet står han med min handduk runt sin kropp.
Jag blir riktigt förbannad eftersom det var min handduk, det var kallt, och jag kände inte den nakna mannen.

Jag fick tillbaka en dyngsur handduk och regnet började falla, så jag gick tillbaka själv medan de andra väntade på skjuts.
Personen i fråga tar kontakt med mig på festen, jag är riktigt vresig och vill absolut att han försvinner så långt ifrån mig som möjligt. Men när vi börjar prata, det är då det blev intressant. Han jobbar med att analysera människor, hans arbetsplats är krig i mellanöstern. Han börjar att analysera mig, han berättar precis hur jag är som person, allt. Och det värsta av allt är att exakt allt han sa stämde. Jag sitter med hakan ner i golvet och funderar hur fan han bar sig åt. Helt plötsligt så ser jag den här mannen som en smart och annorlunda individ, men bara en timma tidigare avskydde jag honom och tyckte att han var pinsam och korkad.
Och de saker han gjorde mot mig under kvällen var endast ett test, för att se hur jag reagerar och lista ut min personlighet berättar han senare.
Han säger skämtsamt "Jag lovar att jag kan berätta hur du fungerar i sängen också". Jag blir självklart nyfiken och ber han lägga fram vad han tror, återigen, bingo. ALLT. 

Människor som kan slå mig med en sådan häpnad är alltid lika underhållande, men samtidigt är det obekvämt. Han känner mig bättre än vad jag själv gör, än vad mina vänner gör. Och han hade pratat med mig i tio sekunder...




Liquorish


Jag älskar att spola tillbaka i tiden innanför mitt pannben, grubbla över saker som inträffat som inte går att ändra på nu. Både bra och dåliga saker antar jag, och händelser som inträffat endast för några få månader sedan, hur kan det redan kännas som år sedan?

Framtiden har jag aldrig förstått mig på eftersom den är oviss, vilket gör mig osäker och feg. Jag gillar att känna mig säker, därför är kanske det förflutna lättare att klamra sig fast vid, för min del.
Och andra verkar ha tendens att glömma att leva i nuet för att de är så upptagna med sin framtid. Leva för dagen och grubbla över det förflutna låter vettigare i mina öron iallafall, om vi skippar grubblet som kan driva mig till vansinne lite då och då.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget, kanske ingenstans alls. Den här natten känns bara mer tom än andra nätter, då blir mina funderingar desto fattigare och innehållslösa.
Bättre lycka nästa natt.







Thoughts


Jag sitter som vanligt och grubblar om nätterna, helst då det inte finns så mycket annat att sysselsätta sig med denna händelselösa natt.

Jag famlade runt i mitt kök, på jakt efter något att tillfredsställa min hunger med då jag plötsligt inser att jag kommit fram till vad jag tycker om sex. Inte bara som helhet utan också vad det kan betyda för olika individer.
Människor har oftast ett syfte när dem beslutar sig för att hoppa i säng med en annan person, kanske för att glömma något grinigt ex eller personen du aldrig lyckades fånga. Somliga ligger för att få något i utbyte av det, som kanske droger eller jakten på någon slags tillfällig bekräftelse.
Alla har väl sina anledningar? och jag tycker verkligen inte att någon av dessa är mer fel eller rätt. De människor jag tycker synd om är väl de som har sex utan något syfte alls? Som bara finns där och gör det för att de råka befinna sig på "fel" plats vid fel tillfälle. Det måste väl vara meningslösheten sammanfattad i ett stycke?







RSS 2.0