En natt

Säg mig, att det är sådant som bara inträffar utan anledning.
Säg att det var en slump, rädda mitt himlavalv medan det fortfarande står upprätt.
Jag står likt en protodorer, mina ben och armar sviktar, men jag håller upp min värld. Ännu har inte allt rasat samman än.

Vem var han på taket? Eller var du ens någon?
Jag stirrade genom den kalla luften, du tittade tillbaka. Vem var du?

Det ekar otroligt mycket när snön ligger vit mot marken, jag tycks mig höra all electricitet, fabriken, liv. 
Eller är allt en inbillning.

Jag är fast i tomheten. Den sträcker sig vid, du vet, när du inte är här.
Vidrör mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0