Jag älskar att spola tillbaka i tiden innanför mitt pannben, grubbla över saker som inträffat som inte går att ändra på nu. Både bra och dåliga saker antar jag, och händelser som inträffat endast för några få månader sedan, hur kan det redan kännas som år sedan?

Framtiden har jag aldrig förstått mig på eftersom den är oviss, vilket gör mig osäker och feg. Jag gillar att känna mig säker, därför är kanske det förflutna lättare att klamra sig fast vid, för min del.
Och andra verkar ha tendens att glömma att leva i nuet för att de är så upptagna med sin framtid. Leva för dagen och grubbla över det förflutna låter vettigare i mina öron iallafall, om vi skippar grubblet som kan driva mig till vansinne lite då och då.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget, kanske ingenstans alls. Den här natten känns bara mer tom än andra nätter, då blir mina funderingar desto fattigare och innehållslösa.