Skisser för sommaren
Det känns precis som då jag befann mig på lågstadiet. Ensam och rädd. Mobbad.
Du vet känslan som fanns på den tiden? Du insåg att andra barn i din omgivning faktiskt avskydde din närvaro och tog avstånd från dig, du försökte ändra på dig trots att det var en omöjlighet.
Att anpassa sig efter den så kallade normen.
För alla barn vill vara precis som alla andra barn?
Men nu är jag inte längre ett barn, jag är inte ens en tonåring längre. Och trots det så känner jag mig som ett barn igen, utfryst.
Det värsta är inte att bli ignorerad, det är att på efterhand få bevittna deras bloggar, fylld av bilder där det står "tjejerna i år tre".
Jag ställer mig själv frågan om jag nyligen har försetts med en ny egenskap. Egenskapen som gör mig kapabel till att odla fram en penis mellan mina egna ben, utan att själv ha upptäckt det. Men så är inte fallet, såklart.
Jag var bara inte välkommen.
Du vet känslan som fanns på den tiden? Du insåg att andra barn i din omgivning faktiskt avskydde din närvaro och tog avstånd från dig, du försökte ändra på dig trots att det var en omöjlighet.
Att anpassa sig efter den så kallade normen.
För alla barn vill vara precis som alla andra barn?
Men nu är jag inte längre ett barn, jag är inte ens en tonåring längre. Och trots det så känner jag mig som ett barn igen, utfryst.
Det värsta är inte att bli ignorerad, det är att på efterhand få bevittna deras bloggar, fylld av bilder där det står "tjejerna i år tre".
Jag ställer mig själv frågan om jag nyligen har försetts med en ny egenskap. Egenskapen som gör mig kapabel till att odla fram en penis mellan mina egna ben, utan att själv ha upptäckt det. Men så är inte fallet, såklart.
Jag var bara inte välkommen.
Det finns ytterst få gånger man känner sig lika ynklig och värdelös. Och som alla andra situationer likt denna så får du gladeligen höra att det är självförvållat, det är du som har orsakat den här situationen åt dig själv.
"Som du bäddar får du ligga, idiot."
Precis som i yngre dagarså låser jag in alla känslor, jag låser in precis allt och låtsas som ingenting.
Jag låtsas som att jag är superman, som vanligt.
Stark och utan några känslor alls.
För du vet väl att det är så du överlever din grådassiga vardag?
Det är så här jag fungerar, förutom inför henne.
Hon är nog den enda personen som någonsin har förstått mig fullt ut på alla plan, den enda tröst jag har.
Men hon är också den bästa tröst jag har.
Och jag vet att vi alltid kommer att stå sida vid sida mot världen tillsammans, även när himlen störtar ned över våra kroppar.
Och det skulle jag aldrig byta ut mot något annat någonsin.
"Som du bäddar får du ligga, idiot."
Precis som i yngre dagarså låser jag in alla känslor, jag låser in precis allt och låtsas som ingenting.
Jag låtsas som att jag är superman, som vanligt.
Stark och utan några känslor alls.
För du vet väl att det är så du överlever din grådassiga vardag?
Det är så här jag fungerar, förutom inför henne.
Hon är nog den enda personen som någonsin har förstått mig fullt ut på alla plan, den enda tröst jag har.
Men hon är också den bästa tröst jag har.
Och jag vet att vi alltid kommer att stå sida vid sida mot världen tillsammans, även när himlen störtar ned över våra kroppar.
Och det skulle jag aldrig byta ut mot något annat någonsin.
Kommentarer
Trackback
